Hedströmska huset
uppfördes 1856 av handelsman Lorentz Oscar Wessing som en bazarbyggnad med tre bodar i rad mot torget.

Huset var ursprungligen dubbelt så långt.

Svengrenska huset
byggdes omkring 1770 av handelsman och rådman Per Sundblad. Den sengustavianska fasaden är från 1840-talet.

1852 förvärvade handelsman Lorentz Oscar Wessing huset och öppnade här 1863 stadens första exposition.

1867 öppnade Olaus Svengren järnhandel i huset tillsammans med August Kållmark. Denna järnhandel fanns kvar på samma plats i över 100 år, till 1973, då Bröderna Lindblad öppnade Bogården i dessa lokaler.

Tingshuset
ägdes 1771-1888 av Öster och Väster Rekarne Häradsrätt. Huset beboddes periodvis av ensamma änkor, som fungerade som tingshuspigor.

Maria Sophia Wahlström, "Ting-Fia" kallad, hade vid sin död 1867 haft tillsyn i Tingshuset i mer än 40 år.

Från början var arrester inrymda i källaren, men 1813-14 byggdes arrest (nu riven) på gården.

1864 öppnade Rekarne Sparbank kontor i huset. Här har även funnits husbehovsbränneri, utskänkningslokaler, kafé (Mor i gropen) samt butiker av olika slag.

Zetterbergska huset
uppfördes 1858 av Christopher Zetterberg, klingsmed, riksdagsman och förlagsredaktör. Zetterberg startade också det företag som skulle utveckla sig till Jernbolaget (Eskilstuna Jernmanufakturaktiebolag).

Hans änka Jeanette, stadens största donator genom tiderna, bodde här till sin död 1867.

I huset har bedrivits handel av olika slag, bland annat med kläder, specerier och diverse.

Utedassmuseum
Missa inte vårt utedassmuseum som var i bruk så sent som 1988.

Numera är de enbart museum, personligt inredda av före detta landshövding Ivar Nordberg och de två Eskilstunaprofilerna Lisa Husin och Carl Braunerhielm.

Santessonska huset
är sannolikt det äldsta huset på gården, uppfört på 1770-talet.

Ägdes 1765-1788 av Olof Norman, som i huset bland annat höll krog och hyrde ut rum för resande.

En period var han också "lagersman" för Nyköpings kronobränneri och lämnade ut spirituosa till stadens krögare.

1909 startade Carl Santesson skönfärgeri och kemisk tvätt i huset, en rörelse som drevs vidare av hans son ända in på 1960-talet.